Vår inflyttade katt, "Titus" har ett komplicerat förhållade till vatten. Vattenskålen är oftast helt ointressant, medan regnvatten på ett utebord är av myclet stort intresse. Problemet är att Titus inte riktigt kan sätta vattnet på bordet i samband med regn. Även om det är kruttort på bordet så ska han ut dit och kolla...., noga och länge. En kväll förra veckan tog det en ända med förskräckelse då han helt plötsligt hoppade upp på vernadaräcket och halkade ut över kanten. Katten blev hängande i en framtass och tappade greppet. Både jag och Gunilla rusade ut med panlampor och letade i snårgräset. till slut hittade vi honom under uthuset, till synes helt oberörd och mest intresserad av att äta gräs. Vi lockade och lockade med mat och gull-gull skitlänge, men han ville inte komma fram. Som tur var, rörde han sig normalt. Inget var brutet på honom. Vi lämnade köksdörren öppen och gick in. Efter ett tag kom han in med svansen rakt upp. Liksom lite stolt, kolla vad jag ställde till med...
Annars är det som vanligt med Titus, han sitter på översta trappsteget i trappen på morgonen och jamar till man kommer upp och ger honom mat. Sedan är det in och ut genom verandadörren i ca två timmar, sedan ska det lyftas upp och gosa, länge med tio kattklor djupt intryckta i axeln. Efter det är det lungt, då går han ner och lägger sig igen.
 |
| Titus lapar vatten. |
