Vinterförvaring.

Körde upp husbilen till Vinterförvaring på Viskan gamla kriminalvårdsanstalt. Fina lokaler med varmgarage.
När jag kommer hem igen hittar jag avgasröret på backen, överkört. Men, det är ju något som vi Mercedesförare är van vid.

Det Mystiska Bajset.

Det låter som en Tintinbok, "Det Mystiska Bajset", men det är en fortsättning på det något märkliga bajset som ibland uppträder i skogen ovanför oss.
För två år sedan hade vi en situation då någon lättade på trycket mitt ute på en gammal bussvändplats under några höstveckor. Vi fick aldrig någon förklaring på det.
Nu idag, hittar vi en annan variant uppe på de små och smala skogsvägarna som går kors och tvärs ute på Norra Nyhamn.
Frågan är; vilket djur sätter sig och kackar mitt uppe på svamphattar na. Eller är det någon människa som håller på och gör små "installationer" av bajs?
En intressant fråga.

En händelserik eftermiddag...

En sommardag i mitten på 90-talet har plötsligt fått följder och betydelse i media, åtminstone i Sundsvall på senaste tiden.
Här är upprinnelsen, fritt ur minnet;
När jag var Skeppare på "Elvira Madigan" under 90-talet, fick vi en charter från Galtström och hem till Finnkajen i Sundsvalls Hamn. Beställare var då Sundsvalls egen Fastighets och Socitetskung Kjell Larsson.
Uppdraget var enkelt; att hämta Kjell Larssons bröllopsgäster i Galtström och köra dessa hem till Sundsvall för fortsatt bröllopsfest på restaurang "Maritim" i hamnen.
Vi kastade loss någon gång på förmiddagen och började smattra sydvart, förbi Hamnudden och ner mot Brämösund och därefter något sydsydväst ner mot angöringen till Galtström. Det var en fin dag med låg dyning och blå himmel. Sjöresan gick bra, men det var aningen långt. Det tog i alla fall tre timmar på ganska hög fart, för gamla Elvira vill säga.
Jag hade varit i Galtsröm tidigare med båten så jag visste att det krävdes att man kom in helt rätt mellan skären och att det kunde ta tid att komma till kaj eftersom man var tvungen att gå in bakom en stenklippa och sedan vrida hårt babord för att komma in snyggt med styrbord till kaj.
Väl framme och väl förtöjda fick vi sedan ligga och vänta på bröllopsgästerna som då befann sig i Galtströms Kapell några kilometer bort.
Klockan gick, och gick och inga gäster verkade komma. Långt in på eftermiddagen rullade dock två fullpackade turistbussar ner mot kajen och stannade vid landgången. Sammanlagt ramlade det säkert ut minst 100 personer ur dessa bussar. Påfallande nyktra och dessutom lite förvånade över att behöva lämna bussarna för en Skärgårdsbåt så här på eftermiddagen.
Fartygets restaurang hade heller ingen beställning på mat eller dryck, endast transporten var bokad. Vi började ana att något inte stämde här...
Då alla passagerare kommit sig ombord och tagit plats på soldäck och salongerna, tog vi in landgången och började hemfärden. Man fick backa upp lite åt babord och vända runt utanför gamla slipen och sätta av ut i farleden igen och nu var det lika långt hem. Det hade dessutom blåst upp en stadig sjöbris under eftermiddagen och dyningen hade tilltagit en del. Det gick bra upp till att vi kom oss förbi Lörudden och kunde börja styra mot Draghällan. Lilla Elvira Madigan på 36 meter kom i kraftig rullning med dyningen in på styrbords låring. Bröllopsgästerna började göra sig påminda när jag var tvungen att dra av på maskinerna för att dämpa sjöhävningen.
Det tar inte lång tid innan folk börjar försmäkta, avsaknaden av mat och brännvin kunde endast avhjälpas med knäckebröd, lättöl eller mineralvatten. En del undrade om dom skulle behöva övernatta ombord, en del med med dåliga sjöben trodde de skulle dö innan mörkrets inbrott. Kjell Larsson själv var inte med ombord. Han hade tagit det säkra före det osäkra och medtagit sin brud i RollsRoyce till Sundsvall.
Vi stävade dock på och kommer sent om sider fram till Sundsvall på sena sommarkvällen, endast någon timme försenad. Det var många lättade bröllopsgäster som sprätte som kalvar över landgången, överlyckliga över att ha överlevt hunger, törst och sjöhävning.
Kvar ombord kunde vi se hur hela bröllopssällskapet sakta skred de 50 metrarna till Maritim och förblev utanför dörrarna, oförmögna att komma in. Kjell Larsson lyste också med sin frånvaro.
Ett plötsligt motorvrål ute på Sundsvallsfjärden skvallrade om att kvällen var långt i från över för oss och för bröllopsgästerna. Vi ombord byter sida och börjar titta ut mot vattnet för att se vad som är på gång.
Då kommer ett lågt flygande sjöflygplan in mot hamnen och landar väldigt hårt och långt in mot kajerna och gästbryggan med alla nyfikna båtgäster.  Flygplanet glider med motorn igång mot gästbryggan och börjar få en oroväckande babords slagsida. Vi ser hur pilot och passagerare börjar vifta med armar och dörrar. En del baggage kommer också ut i vattnet. Bröllopsgästerna har nu flockat sig utmed kajkanterna och pekar och gapar.
Pilot och flygpassagerare hinner precis upp på gästbryggan innan hela flygplanet kapsejsar och hittar ett nytt jämviktsläge med undersidan av flottörerna upp mot kvällshimlen. Bröllopsgästerna, vi på Elvira Madigan och gänget som nyss landat står alla tysta och tittar på det sjunkna flygplanet i hamnen.
I denna stund, kommer Kjell Larsson med hustru i RollsRoyce inglidande på scenen med ett tyst grusknaster under däcken på Rollsen. Bilen kör fram mot restaurangens dörrar. Bröllopsgästerna vänder sig helt om för andra gången denna kväll och vi ombord byter till kajsidan igen. Föreställnigen fortsätter. Bröllopsgästerna rör sig sakta mot restaurangen igen, med hopp om mat, vin  och sprit. Kjell Larsson kliver ur RollsRoycen och bjuder bruden sin arm. Tillsammans går dom mot de stängda dörrarna.
Bröllopssällskapet var mycket riktigt väntade, men dörrarna öppnades av tjänstemän från Skatteverket som i sin tjänsteutövning kunde delge Larsson en stämning.
Idag säger Kjell Larsson att han är hemlös och sover på järnvägsstationen. Han intervjuas i radio och i tidningar samtidigt som han möter sin hustru i rätten.
Jag har inga synpunkter på det, men Kjell Larsson kunde i alla fall dra igång en oförglömlig kväll.

New York

Hittade in till New York igen. Fin morgon.

Ombord

En vecka ombord. Det firas med en svartvit Fransk film från 1955. Rififi.

Mac Air

Tidigare i veckan, köpte jag en "Apple MacBook Air". Efter en del tvekan och vånda, tog jag språnget över till Apple helt och hållet. Det började med iPod, sedan Iphone och nu MacBook Air.
Saken är bara den att saker och ting plötsligt börjar funka och lira utan att man behöver jävlas till gränsen för vansinne.
Snyggt är det också, man ser att det funnits en tanke eller vision hela vägen, från början.
Kanske detta är vägen till future sience fiction.

K-värde.....

Svensk Bilprovning, min "random - job - generator" slog till idag igen med ett helt oväntat "Högt K-värde". Återbesiktning senast i augusti, hur nu det skall gå till.
Den som lever få se.

Bussen

Här åker gamla Blixten i väg på nya äventyr. Hoppas den får det bra.

Status Gamla Bussen

Luftat med kompressor i dag med hjälp från min granne Uffe Helin. Nu är bromstrycket återställt och en spekulant kommer från Övik i morgon för att hämta....
Hoppas skiten håller 24 timmar....

På E4, förmiddag.

I dag när jag åkte in till Stan för att lämna in två lånade släpvagnsramper till Raket Lasse på Skönsmon, körde jag ut på E4 bakom en vit Volvo med släp. Man tror ju att folk vill köra 70 när det är 70 och kanske lite mer. Inte Volvon framför inte. Lugnt och stilla, 55 till 60 km/h, ibland 65. Men då genast ner till 55 igen, med lysande bromsljus. Så gick det mot Svartvik upp mot Bredsand, sakta och makligt förbi gamla "Folketshus Kusten". Kraftigt mötande trafik och vägarbeten förhindrade omkörning. Jag tänkte att han lär väl fortsätta genom stan och norrut.
Väl framme vid järvägsviadukten vid Kubal, var jag säker på att Volvon framför skulle köra rakt. Jag blinkade vänster. Percis innan avtaget in på Fridhemsgatan, då bromsar han och blinkar och gör en vänstersväng mitt framför.
Jaha, in på Fridhemsgatan och upp mot Skönsmon. Här är det ju 50, så farten är för säkerhetsskull 35-40 km/h. Så passeras Skönsmons Centrum och till Volvoförarens stora glädje, är det 30 km/h förbi en skola. Då kan man ju köra 25 km/h. Färden går upp på krönet och till Mogatan där jag skall vänta vänster. Jag så fram emot det. Då blinkar han igen, vänster. Samma väg igen, och han tvekar om vägen, stannar nästan i korsningen med släpet ute i mötande trafik. Jag står i läge för vänstersväng och stoppar trafiken.
Krypkörningen fortsätten upp mot Östermalmsgatan där Raket Lasse har butik. Jag börjar förstå vart han är på väg. Ytterligare en vänstersväng och framme. Parkerar ekipaget framför ingången. Jag stannar bakom. Föraren kliver ur Volvon... Jag känner igen honom. Det är samma lirare som kom in dagen innan och irriterat fick vänta på mitt och Gunillas gräsklipparköp.
Jag ger mig fan på att han kände igen mig nere i Kvissleby när jag väntade på att svänga ut på E4. Det var min tur att få vänta.

Ny Gräsklippare

Vi har länge pratat om att skaffa en ny gräsklippare. Jag har tvekat och tyckt att den vi har är väl bra... Den klipper visserligen inte rent och lämnar "tuppkammar" i gräsmattan, men vad kan man förvänta sig för 1800 spänn. Det var förvisso den sista gräsklipparen som såldes på Kvissleby Järn, så lite extra tålamod ingick i köpet.
I dag fick vi dock nog och åkte in till stan, till "RAKET LASSE" på Östermalmsgatan på Skönsmon. Vi fick reda på att enl vårt behov, skulle et räcka bra med en Trädgårdstraktor med klipparen mellan hjulen.
Trädgårds-TRAKTOR lät bra tyckte jag och den var dessutom hälften så dyr som en frontklippare. Men då kom provkörningseffekten, både jag och Gunilla provkörde Traktormodellen och den rena Gräsklipparmodellen med midjestyrning och frontklipp. Saken var klar. Att snåla in och köpa Traktorn skulle garanterat skapa second thoughts och irritation över att man inte köpt rätt.
Vi slog till på en "Jonsered" och lade till en släpvagn och en ny Hitachi Röjsåg. Totalsumman behöver inte framgå här men det blev betydligt mer än den vanliga Gräsklippartraktorn.
Leveransen började lite tveksamt, Raket-Lasses leveranssläp var överfullt med gammal wellpapp och annat embalage. Vi fick åka hem och hämta släpet. Åka tillbka till Skönsmon och lasta Klipparen, sedan köra hem.
Efter några provklippningar framstår gräsklipparen från Kvissleby Järn som en relik från krita-perioden.

Hemma i vagnparken

Gunilla kör hårt

Svirren...

Många av mina vänner och bekanta, även min älskade Gunilla har sysslat med något som jag inte känt till. Dom har "svirrat".... Det kan låta så här;
-"Har du Svirrat här.... ?
-"Du måste Svirra.....!
-"Jag hörde inte, jag Svirrade..... (???)
-"Jag har Svirrat allt det där.....!!!
Tydligen så är det så, att i Medelpad säger man "Svirra" när man använder en Grästrimmer. Jag har alltid "trimmat", men hemma i Sundsvall med omnejd, där "svirrar" man.
Nåväl. Nu har jag också Svirrat ute vid stugan. I morgon ska jag Svirra hemma hos farsan.

Svirren.

Elsa var också med och svirrade.

Hastigt uppbrott

Det blev ett hastigt uppbrott från Foresta i går kväll. Men vad gör man när det krisar hemma. Nu ordnade allt upp sig. Kanske inte var så snyggt att kasta in handduken på konferensen, men när man nu inte är på andra sidan jorden för en gångs skull tog jag beslutet att dra norrut.
Blev snabb resa i alla fall. Åkte 18.20 från Foresta och sladdade in på gården vid 22.45, trots totalstopp i trafiken vid Årskogen med trafikvakter och väglotsar. Säkert 15 min försening bara där.

På väg till Sthlm

Man längtar till sommaren med torra fina vägar. Då har man oftast glömt alla vägjobb som man måste anpassa till. Här är man på väg mellan Gävle och Uppsala med nya vägjobb rakt förut.

Flotten

 

Bryggan och motorflotten är i princip klart. Fattas bara lite småfix. Provturen gick bra. Toppfart på ca 4-5 kts. Nu skall vi bara anlita  Fartygsinspektör Lars Dickson för ett "Loadline Certifikat". Bryggan ser hög ut. Det beror inte på landhöjningen, utan mer på att det är ett kraftigt lågvatten för tillfället. Vi räknar med att vattenståndet stiger ca 30-40 cm under sommaren.
Trevligt med tillgång till stranden och till vattnet. Vi har bott här sedan 2006, men inte kunnat använda stranden pga en massa skrot som låg i strandkanten. Bl a en ca 10 meter lång stålkonstruktion som vi kunde dra upp med traktorn. Men mycket jobb kvarstår att göra.
Nu skall det bli snyggt här.

Qeenbee Autum Amanda.... vår lilla Elsa.

Det blev en liten Goldenvalp tills slut. Gunilla fick reda på att samma uppfödare som Selma kom ifrån, hade två Tikar kvar på en kull. Då var det i princip klart. Det blev en liten Elsa.

Här är hon nyss hemkommen och lite bortkommen dessutom.

Idag är hon nästan fyra månader gammal och har växt på sig betydligt.

Här ser vi första prommenaden utanför gården. Vem som helst kunde bli utskälld utan förvarning, även gubbar med gångstavar. 

Här ser vi en av de första "städade" koppelpromenaderna.

 

Nu är det full fart på dagarna med bus och lek samt bajspåsar och vilostunder.