Äventyret fortsätter

Påmönstringsresa till Suez. Allt kan i princip hända en sådan gång, men faktum är att det egentligen var enklare att ta sig till Suez än att ta sig till Charleston SC. Dock gick det inte helt smärtfritt och det är ju sånt man vill skriva om. Först en övernattning på Hotell "Park Inn", Arlanda Stad. Inga konstigheter föruton en äkta "Fakirfrukost" kl 0420. Jag orkade bara med en kopp kaffe, något som jag kom att ångra senare under dagen. Jag och Marie (kockan) åkte med transferbussen till Terminal 5 kl 0500. Incheckning på Austrian Air utan problem. Säkerhetskontroll utan problem. Lagom väntan på avgången 0640 till Wien. Väntade sedan på frukosten ombord efter att vi kommit upp på marchhöjd. Magen knorrade. Vi fick kaffe och en Muffin med chokladbitar... ???? Inte ens en macka !!!! Magen fortsatte att knorra och gasa fram till Wien. Bytte flight lungt och städat, dock utan att hinna äta något. På flyget mot Cairo kon nästa måltid; torr kyckling och något som kunde eventuellt identifieras som pasta, samt små torra brödfrallor. Äter upp allt men är fortfarande hungrig, magen är nu som en spärrbalong av all dålig mat. Dricker en CocaCola... smart.... Landar i Cairo och tar oss igenom väskutlämningen och tullen. Vår chaufför tar oss till en fullständigt stekhet minibuss. Svetten rinner, luften är het med inslag av flygfotogen. Araber skriker och tutar i sina bilar. Vi kommer iväg och kör genom en till synes helt obefintligt vägsystem, igensmockat med tutande bilar. Air condition i bilen börjar ge resultat, men det är fortfarande tokvarmt i bilen. Fortfarande ingen mat. Vi åker mot Suez, asfalten ligger direkt på ökensanden, vägen är tvåfilig men i praktiken tre och ibland fyrfilig beroende på vilka bilar som är framför. Chauffören kör hårt och tutar sig fram. Efter ett tag börjar bränslemätaren gå not noll, ett larm börjar låta i bilen. Efter ett tag åker vi in på en mack, men det finns ingen Diesel att köpa. Vi fortsätter, chauffören kör ännu hårdare och kanske tror att han skall hinna fram innan bränslet tar slut. Efter 1,5 timmar kommer vi fram till Suez och stannar på första mack.Vi blir sedan körda till Agentkontoret och sedan ner till speedbåtshamnen. Det finns ingen polis i Suez i nuläget, istället står det militär och stridsfordon i gathörnen. Vi går igenom en säkerhetskontroll och fortsätter ner till Immigrationskontoret längre ner i hamnen. Visar passen igen och kan sedan fortsätta till båten som skall ta oss ut på Suez Bay där Aida snart skall ankra. Vinden är akterlig och solen bränner, svetten rinner fortfarande. Ca 20 minuter efter att vi börjat köra ut mot ankarplatsen börjar det låta konstigt och lukta bränt från maskinkappen. Skepparen saktar ner farten, oljudet fortsätter hela tiden. Efter ett tag kommer skepparen ut till oss som sitter på ett akterdäck och säger att det inte är några problem, men att 5 dollar hjälper till att komma fram. Jag ger honom 5 dollar, maskin ryker lika mycket och luktar fortfarande lika bränt, men vi kan fortsätta. Vi konstaterar att vi fortfarande bara ätit en Muffin och lite konstigt käk på flyget och är nu ännu hungrigare. Väl ombord kl 18, ganska bra trots allt.