Burk

Nu öppnar vi årets burk. Surströmming från Borka Brygga i Hälsingland. Kul att prova något annat än Högakusten-surisar.

Borrkärnor

Del av borrkärna på Storstugan.

Flotten

Ramperna är utlagda 👍👍

Helags Fjällstation

Vi gick från "Kläppen" kl 09.07 och kom upp till Fjällstationen kl 13.40. Fantastiskt landskap från fjällbjörksdalar till kalfjäll med renar och fotvandrare.
Började vandringen tillbaka kl 14.37 och kom ner till parkeringen kl 18.33.
Helt slut med värkande fötter.
Elsa har kämpat bra också, på sin födelsedag.

Fjällvandrarna

Kalfjället öppnar sig

Blåhammaren

På väg

Helags Fjällstation

Helags, Sveriges sydligaste glaciär.

Tillbaka i bilen

Ljungdalen, Torkilsstöten

Regn hela natten, morgon och förmiddag. Uppklarnande efter lunch.
Vi beslutade att inte gå upp mot Helags Fjällstation i dag pg a vädret. Istället valde vi att gå upp på Torkilsstöten för att fiska i "Stortjärn"som liger i en sänka uppe på kalfjället.
Vi knegade först upp för en brant slalombacke och kom upp på fjällkammen mot Helagsfjället med en fantastisk utsikt över en enorm fjällplatå.
Tyvärr blåste en ilsken nord-västlig vind på ca 10 m/s och mer i byarna. Gick inte att fiska i den vinden utan lä.
Vi gick ner igen och satte oss i lä och fikade istället.

Elsa & Gunilla med Helags i bakgrund.

Ljungdalen

Bilen fullpackad med utrustning för "Baslägret".... Hund och Katt medföljer också. Framme i stugan vid 17.00 - tiden.
Regnet började kl 19.30.

Nytt Bloggäventyr. Fjällvandring Helags.

Jag och Gunilla skall försöka gå upp till toppröset på Helags. Vi har laddat med utrustning, ryggsäckar och mat.
Elsa har fått ny sele och är utrustad med ett snyggt hundtäcke om det blir blåsigt.
Vi planerar första försök på söndag, men det kan även bli på måndag beroende på väder.
Just nu håller vi på att packa inför bilresan till Ljungdalen.
Det kan även bli så att vi blöter reven i någon fjälltjärn.

Det gäller att packa rätt inför fjällvandringen.

Besiktningen igen

I dag var det besiktningsdags för Husbussen igen. 
Allt gick bra, rent papper.
Fick beröm för bromsverkan.
7.5 / 7.5 på bakhjulen.
4.8 / 5.3 fram.
Inte illa.

Fiskeresa

Hemväg via Korböle Skans.

Fiskeresa.

Kvällspasset avslutat. Första kastet fastnade i botten. Sedan följer ytterligare ett bottennapp, nästkommande kast följde hela spötoppen mer ut i sjön. När jag fått ihop prylarna igen fastnar draget i en fjällbjörk och lossnar från reven. Skymning och knott i ögonen. Knott på glasögonen.
Fjällen levererar.

Fiskeresa

Självklart tvinnar reven sig och fastnar i dragöglan på spöet. Tillbaka till baslägret och rigga om med ny rev. 👍

Fiskeresa

Nu blir det eftermiddagspasset. Vinden har lagt sig något.

Fiskeresa

Blåsigt och långgrunt, inget hugg ännu.

Fiskeresa.

Lunch i Rätan!

Fiskeresa

1:a fikat mellan Viskan och Fränsta.

Fästning Norra Nyhamn del 2.

Så här ser det ut när privata intressen köper och äger fd militära anläggningar.
Tragiskt helt enkelt.
Jag upptäckte det helt nyligen, undra hur länge det varit öppet. Men det kan inte varit så länge.

Lägg till bildtext

Händelse; Volvo XC70

Efter fyra Mercedes blev det till slut en Volvo XC70, Ocean Race Edition. Senaste mercan som jag haft i 10 år gav upp i Gnarp på väg ner till Sandviken i fredags.
Fick ta bärgare hem till verkstad. Nu är det en ny era i bilägandet.

Fästning Norra Nyhamn

Längst upp på Nyhamnsudden, på det sk "Flaggstångsberget", fast ingen kallar det för det, det heter mest "Nyhamnsudden", finns en hel del gamla befästningar från forna beredskapstider och från ett annat säkerhetspolitiskt läge. Kanske inte allt för länge sedan.... till och med jag kommer ihåg när det faktiskt fanns militärer här. Nåväl.... För någon vecka sedan gick jag och Elsa en runda bland alla gamla förseglade portar och ventilationer. Man vet ju var dessa finns liksom....
Det har varit ovanligt mycket trafik av mopeder, scoters och mopedbilar förbi oss och utöver mot klippudden under sommaren och man har misstänkt att något kanske inte riktigt är som det brukar vara här ute. Jag har gått och småkollat men inte riktigt hittat var eller vart man har uppehållt sig. Visserligen har det funnits rester av cigaretter, spritflaskor och ölburkar på vissa ställen, men det är ju inte någon större sak egentligen. Men det har inte riktigt stämt ändå....
Senast jag var upp på den gamla fästningen var i början på maj, då var det fortfarande stormfällda trädstammar över den alltmer dolda och igenväxta tillfartsvägen, och då syntes inte någonting. Allt var som det har varit sedan senaste stormen "Ivar", dvs stormfällor så pass mycket att det knappt gick att ta sig fram. Men nu...., nu är det någon som sågat sig igenom trädstammarna och det är inga "tummare" som mätt och sågat. Här är det helt vilda hjärnor som kapat trädstammarna i ej enhetliga längder. Dessutom, nya upptrampade stigar i långgräset vittnar om något längre upp på berget. Elsa och jag, fortsätter i stigens spår, fortfarande säker på marken eftersom jag gått här under många års tid. När grässtigen plötsligt viker av upp på höjden där de gamla kanonplattformarna finns börjar jag fatta vart det bär iväg. Längst upp har det alltid funnits en förseglad nergång till Fortet under marken, och det visar sig att denna nergång nu är uppbruten. Från marknivå är det ca 2-3 meter rakt ner i underjorden där betongtrappor med räckverk tar vid ner i det som enl alla rykten och legender beskriver som berghallar och ubåtsbassänger. Personer man talat med och som känner till saker och ting säger att hela berget, ner under vattenytan är som en labyrint med undervattensportar och bassänger för båtar och ubåtar.
Det är alltså detta som är föremål för all LGF-trafik i området. Det är den här förseglingen som är bruten och gjorts tillgänglig. Platsen är således helt livsfarlig för både människor och djur. Skulle någon ramla ner i hålet, finns ingen chans att ta sig upp. Bärplockare, jakthundar eller bara någon som vill titta ner.... lite för mycket, kan räkna sig till försvunna personer.
Jag ringer markägaren SCA och förklarar läget. Något bör göras innan något allvarligt händer.
På SCA är man först frågande, typ..."va äger vi det där....eller nä det där är inte vår mark", men visst. Det är fortfarande SCA som äger marken, som all annan mark här omkring. Efter ett tag ringer en kvinna från SCA-markjuridik och börjar ställa frågor. Sedan skickar man ut en gubbe som ska kolla.
I måndags kom han som skulle kolla, jag gick med honom och visade vägen till den uppbrutna förseglingen. Det visade sig att SCA fortfarande tvekade över vem som ägde marken, men åter igen, det är SCA.
Idag ringer SCA igen, då har man kontakt med Försvaret och Fortifikationen. Dom skall komma och genomsöka berget och återförsegla nergången till veckan.
I dag gick jag och Elsa till en annan betongförsegling några kilometer bort för att kolla läget, men där verkar det normalt dvs tillslutet.
Tänk vilka anläggningar som fanns. Området vi talar om är enormt och var förr en fästning med en uppgift.

MF 168.

Det blev en till traktor i går och nu är den på väg från Ramsele och hem till Norra Nyhamn.

Vindrutespolningens svåra konst.

I höstas slutade vindrutespolningen helt plötsligt att funka på Mercabussen. Säkring tänker alla, lätt match. Mäter då säkringen, inget fel men spolningen funkar inte. Byter då säkring, spolningen funkar inte. Kollar återigen med manualen, är det rätt säkring? Ja - rätt säkring men det funkar inte. Sedan kommer vinteruppehåll, sjöresor och sådant som allvarligt inkräktar på Mercedesmekandet. Efter att hämtat ut bilen från vinterdvalan har kylan, blåsten och regnet dessutom gjort sitt för att hindra mekandet. Men nu äntligen börjar det bli läge igen.
Alltså, på vindrutespolningen igen, nu med mätinstrument... Var är strömmen ??? Efter lite mätande och tryckande på fotbrytaren...., det är fot-kontakt på dessa bilar... visar det sig att det finns ström fram till båda spolningspumparna. Tolv fina volt.
Nästa drag är att riva loss de båda pumparna, köpa och montera en ny, eftersom det bara behövs en pump. Strålkastarspolningen är sedan länge borttagen. Åker in till "Biltema" i Brista där allt finns. Men när jag kommer dit finns där ingen "universalpump", bara tomma hyllfack. Pratar då med en personal som förklarar allvarligt att den pump som jag vill ha finns på lagret, men dom tänker inte ta fram någon eftersom personalen är så överarbetad, utmattad och behöver vila. Kanske senare i veckan, fredag eventuellt.
Åker hem igen och börjar angripa de gamla pumparna. Plockar isär allt. Man önskar att man kunde säga att man plockat isär något till molekyler, men i dessa bilar finns det inga molekyler. Det blir större isärfallande delar av det mesta, och lätt att få ihop igen.
Efter en behandling med 5:56 och "Syrgasfett", börjar en av pumparna funka igen.

 

Sedan blir det återmontage av endast en pump och fullskaletest. Kan man tänka, vips.... allt funkar igen 

En underbar arbetsmiljö där man som vanligt behöver ha bakåtvända leder och ögon i nacken.