Det är nåt speciellt med ett surhål, man kan liksom inte låta det vara.... kanske något som sitter kvar från barndomen när man skulle hoppa och stampa i allt som likande lera och sörja. Idag gick jag och Selma vår vanliga väg i skogen och kom då på detta surhål som vi var tvugna att gå på sidan om. Det brukar bli lite blött där normalt, men nu gick det knappt att komma förbi. När vi sedan kom hem tänkte jag att man kanske skulle ta och krafsa lite med vägskrapan där, kanske man kunde göra en liten dränering till angränsande dike. Det var bara att starta upp Ferguson och bege sig tillbaka till surhålet. Väl framme kunde jag böka och dra fram och tillbaka i sörjan och fick till slut till en liten avrinning. Vattnet började rinna som planerat. I morgon skall jag inspektera och kanske göra en lite justering vid behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar