Äventyret fortsätter

Påmönstringsresa till Suez. Allt kan i princip hända en sådan gång, men faktum är att det egentligen var enklare att ta sig till Suez än att ta sig till Charleston SC. Dock gick det inte helt smärtfritt och det är ju sånt man vill skriva om. Först en övernattning på Hotell "Park Inn", Arlanda Stad. Inga konstigheter föruton en äkta "Fakirfrukost" kl 0420. Jag orkade bara med en kopp kaffe, något som jag kom att ångra senare under dagen. Jag och Marie (kockan) åkte med transferbussen till Terminal 5 kl 0500. Incheckning på Austrian Air utan problem. Säkerhetskontroll utan problem. Lagom väntan på avgången 0640 till Wien. Väntade sedan på frukosten ombord efter att vi kommit upp på marchhöjd. Magen knorrade. Vi fick kaffe och en Muffin med chokladbitar... ???? Inte ens en macka !!!! Magen fortsatte att knorra och gasa fram till Wien. Bytte flight lungt och städat, dock utan att hinna äta något. På flyget mot Cairo kon nästa måltid; torr kyckling och något som kunde eventuellt identifieras som pasta, samt små torra brödfrallor. Äter upp allt men är fortfarande hungrig, magen är nu som en spärrbalong av all dålig mat. Dricker en CocaCola... smart.... Landar i Cairo och tar oss igenom väskutlämningen och tullen. Vår chaufför tar oss till en fullständigt stekhet minibuss. Svetten rinner, luften är het med inslag av flygfotogen. Araber skriker och tutar i sina bilar. Vi kommer iväg och kör genom en till synes helt obefintligt vägsystem, igensmockat med tutande bilar. Air condition i bilen börjar ge resultat, men det är fortfarande tokvarmt i bilen. Fortfarande ingen mat. Vi åker mot Suez, asfalten ligger direkt på ökensanden, vägen är tvåfilig men i praktiken tre och ibland fyrfilig beroende på vilka bilar som är framför. Chauffören kör hårt och tutar sig fram. Efter ett tag börjar bränslemätaren gå not noll, ett larm börjar låta i bilen. Efter ett tag åker vi in på en mack, men det finns ingen Diesel att köpa. Vi fortsätter, chauffören kör ännu hårdare och kanske tror att han skall hinna fram innan bränslet tar slut. Efter 1,5 timmar kommer vi fram till Suez och stannar på första mack.Vi blir sedan körda till Agentkontoret och sedan ner till speedbåtshamnen. Det finns ingen polis i Suez i nuläget, istället står det militär och stridsfordon i gathörnen. Vi går igenom en säkerhetskontroll och fortsätter ner till Immigrationskontoret längre ner i hamnen. Visar passen igen och kan sedan fortsätta till båten som skall ta oss ut på Suez Bay där Aida snart skall ankra. Vinden är akterlig och solen bränner, svetten rinner fortfarande. Ca 20 minuter efter att vi börjat köra ut mot ankarplatsen börjar det låta konstigt och lukta bränt från maskinkappen. Skepparen saktar ner farten, oljudet fortsätter hela tiden. Efter ett tag kommer skepparen ut till oss som sitter på ett akterdäck och säger att det inte är några problem, men att 5 dollar hjälper till att komma fram. Jag ger honom 5 dollar, maskin ryker lika mycket och luktar fortfarande lika bränt, men vi kan fortsätta. Vi konstaterar att vi fortfarande bara ätit en Muffin och lite konstigt käk på flyget och är nu ännu hungrigare. Väl ombord kl 18, ganska bra trots allt.

Huppingen

Den här Huppingen flög in i Altandörren tidigare i veckan. Jag tog upp den och lade den i en blomkruka.

Skagen

Drivmotorn i nästa semesterprojekt var egentligen "Calles Border Shop" i Puttgarden. Nu blev det Skagen och Flensburg. Vi körde på lördag till Göteborg, och stannade på Hotell Spar i Majorna. Gamla klassiska "Hotell Carl Johan" på Carl Johansgatan. Jag körde fel som vanligt på samma ställe som vanligt och hamnade denna gång utanför en Lidl-butik i Angered, i fullt humör. Vände om och körde tillbaka in till stan och ner i en tunnel jag aldrig sett tidigare. Fattade att jag skulle ta av mot Jerntorget och kom upp ur tunneln på rätt ställe. Men då regnade det kopiöst, vi körde in i en grå vägg och fick köra 40-50 bort till avtaget till Chapmans Torg.

Nästa dag, färja till Fredrickshamn och bilresa till Skagen.

Efter några veckors ständig sol med jobb på trädäcket hemma, var det ganska skönt med lite duggregn och snålblåst på Skagen. Vi började med Konstmuseet, Ancher och Kröjer imponerade stort med alla fantastiska verk. Sedan övergick vi till vesäntligheter, vin och räkor. Hyrde cyklar och jonnade runt om dagarna. Blev förkyld, men tog ingen hänsyn till det. Fortsatte med vin och räkor istället.

The High Coast

Inte ratta Mercedesbuss förrän trädäcket är klart, så löd ordern inför sommaren. "Gamla Bettan" eller "Blå-blixten" som den nu kallas fick vackert vänta uppe på vedbacken.

Men sedan, då blev det en resa upp till Höga Kusten och Högbondens Fyr.

Vi packde in i skåp, hyllor och kyl, sedan drog vi iväg. Det är ju faktiskt bara 12 mil till Bönhamn. Korv på Sibylla i Älandsbro går ändå inte att åka förbi, så det blev ett stopp där. Väl framme i Bönhamn, Höga Kustens pärla, hittade vi en bra plats att stå. Vi stannade i två dagar där och strosade runt. Åkte med Kalle Molin (blev bjussade....tack Kalle!) och båten "Ronja" ut till Högbondens Fyr. Fantastiskt. Bra väder, klar sikt, en naturupplevelse att minnas.

Efter att kollat Bönhamn och Högbonden, åkte vi till Norrfällsviken. Planen var att övernatta på Campingen och äta på krogen på kvällen. Men.... vi tyckte att det var lite för flashigt för gamla "blixten" inne på den 4-stjärniga campingen. Vi kände att vi inte riktigt platsade på en "de-lux plats". Man vill ju inte bli claimad för att ha sotat ner alla snygga husvagnar vid morgonstarten... "Blixten" vill ju gärna röka-på lite vid start... På väg tillbaka mot Mjällom, hittade vi en annan camping "Åmvikens Camping" som var helt perfekt. Litet, välordnat och allt man behöver gällande dusch, disk och latrintömning. Åmviken hade dessutom en spännande historia som utskeppningshamn för sågat virke i slutet av 1800-talet. Det fanns dessutom en helt unik brädgång på 800 meter ut på en udde. Bra om man vill åka till ett mindre ställe.

Trädäcket

Efter några års tvekan och vånda, är nu trädäcket under altanen klart. Det tog ca 2 veckor, effektiv tid. Började med att märka ut med ytan med snören. Sedan hyrde jag en jordfräs modell större och brakade loss på gräsmattan. I spöregn, självklart. Allt resulterade i en stor jord och lermoja som skulla skottas bort för hand. Som tur var fick jag hjälp av "lyftkranen" Emil, som i princip skottade dubblet så fort som jag. Sedan var det dags för bär-lager, 0-18 grus, 3 kubikmeter. Min legndariske granne, Kjell-Ingvar, kom och hjälpte till med att ralla gruset. Han trivdes med skottkärran och yttrade glada tillrop som "- Det är bra med hjälpsamma grannar" och "- Jag är van att grovjobba jag...." eller "- Det är så här som grannar skall göra, man måste hjälpa varandra". Efter vi rallat ut en grusbädd på ca 20cm fick det räcka. Nästa dag hyrde jag en 70-kilos "padda" och drog runt. Det blev som en cementplatta. Nu blev det dags för att åka till Byggmax och köpa regelvirke. Reglade upp mot en tvärliggande regel längs huset. Vägde av med ett 2.8m byggpass. (köp ett sånt om ni inte har).

Nästa steg, trallvirket. Åter till Byggmax (nu med konto), köpte ca 25 kvadrat. Det är något speciellt med att köpa virke. Komma hem med virke betyder bygge.... spik, sågspån, mäta, kolla, såga, varmt och svettigt. Bara lukten av virkeshögen får en att osökt tänka på somrar vid stugan och utbyggnader på Furuvägen. Kvaliteten på virket var dock mycket ojämn, fick åka tillbaka med en del längder som var oanvändbara. Att lägga trallen gick lätt, Gunilla och jag körde vår väl inövade "Golvläggarteknik". Hon mäter längder, jag sågar och fäster på plats. Vi kokade kaffe och sågade och skruvade i 2-3 dagar, sedan var allt klart. Nu kan vi använda ytan till det vi vill.

En Mercedeshistoria

Vad skall man blogga om efter så lång tid igen...

Det blir ju naturligtvis en Mercedeshistoria, det finns ju så mycket att ta utav där. Det händer saker även när man är på jobbet. Men denna gång är det ganska positivt. Ett mysterium är löst gällande motorn i Husbussen. När vi köpte Mercabussen av en gubbe i Näsåker förra sommaren, sade säljaren att "rovan" var på 90Hp. Det var ju bra tänkte jag. Sedan började man åka på lite småresor och även "långresan" till Funäsdalen och Ljungdalen avklarades. Men man kan säga att hastigheterna inte var så imponerande. Frågan gnagde.....90 hästar.....???? Så jävla tung är ju inte bussen trots allt, 3680 kg. Borde alltså gå lite bättre. Började söka information gällande motoralternativ på gamla Mercabussar. En riktig flora av bilmodeller och motoralternativ. Jag gick med i ett Forum för riktiga entusiaster, fast då MB508-entusiaster. Jag har ju en L608D, men det visade sig att det inte var någon större skillnad. Hittade en massa bra länkar till olika reservdelsleverantörer i Tyskland...., undra varför det var så rikligt med sånt..... Det fanns även en sida där en Forummedlem laddat upp en massa scannade manualer på motorer och bilmodeller. Jag hittade sprängskissar på mercedesmaskiner och specifikationer på dessa. Mycket bra att ha. Nu kunde man börja studera problemet på allvar. Med hjälp av chassiummer kunde man fastställa att motorn är en "OM314" på 59 kW DIN. Jaha....59.....???? Var tog mina 90 hp vägen. Men då är det så att 59kW är = 80hp DIN. Vad är då DIN? Jo, "Deutsche Industrie Norm". Det är den effekt som är på hjulen eller ut från motorn om man tar hänsyn till servopumpar och vattenpump etc. Men det fanns även en uppgift på just 90 hp också, som då kallas SAE. Vän av ordning undrar då vad SAE betyder. Då är SAE själva "råmotorn" innan alla förluster. Så, säljaren i Näsåker var inte helt fel ute, även om han låg lite risigt till när man fick köra på 3:an genom Vemdalspasset. Internet är en fantastisk källa egentligen. Dessa Mercedesbussar kallas även för "Dudo"(fast med tyskt y) "Dydo". Beror på att lejonparten byggdes i Dusseldorf. Fast mitt exemplar verkar vara tillverkad i Bremen.... Vad kallas den då.... "Brempa..." eller "Bremis"...

Janne ser en Kalkon....

Lyckades se en rulle tidigare i veckan som jag inte sett på väldigt länge. "The Golden Rendevouz" -77, från Alistair Macleans bok med samma namn. Ett gäng busar kapar ett fartyg för att råna ett annat fartyg som fraktar guldtackor, samt flytta över en atombomb till det rånade fartyget. Låter det jobbigt.... Det är jobbigt också. I rollerna ser man följande klassiker; Richard Harris och Ann Turkel (som då var gifta), John Vernon, Burges Merridith, David Jansen och Gordon Jackson (mr Husdon). Filmen har höga ambitioner med autentiska havs och fartygsmiljöer, men saknar trots det den spänning som faktiskt finns i storyn, fast då i bokform. Dåtidens stjärnor får jobba hårt, springa i lejdare och i gångar, klättra i lastrum, och kasta sig på regnvåta ståldäck. Dialogen blir därefter, utmattad och ansträngd. Det tar tyvärr inte lång tid innan man hör ett "kluck-kluck" i bakgrunden och det är då min inser att man sitter och ser en "kalkon"... Men ändå, det något överväldigande och märkliga soundtracket av Jeff Wayne, gör att man dras in i handligen och tvingas se och höra det mediokra skådespeleriet. Filmen avslutas med ett fall frammåt, resulternade i ett magplask för Harris och åtminstonde en lyckad replik från Turkel. De övriga rollerna har vänligen avslutats under sjöresan. Bästa rollprestation gör den gamla P&O-kassen "Mossel Bay" som med ett upphöjt lugn bär upp hela produktionen. Klart sevärt.

Som samtida filmer 1977, kan nämnas "Älskade Spion" och "Star Wars".

Flygresor

Snacka om hatobjekt. Skulle kunna vara en positiv upplevelse. Att flyga till ett annat land, lungt och städat. Men det går tyvärr inte. Det är strul och krångel och tidspanik.
Stockholm-New York-Charleston. Låter ganska lätt eller hur. Börjar i incheckningen på Arlanda med att det är bokat två "Jan Eriksson" på flyget och dom kan inte skilja på bokningarna, chefer tillkallas och håller på... länge. När detta är löst, är det säkerhetskontroll, sedan ytterligare en säkerhetskontroll vid Gaten. Upp med allt och av med allt om och om igen. Innan bordning kommer två kvinnliga poliser och ställer sig framför en av passagerarna och säger "-följ med här" och sedan försvinner den personen... Vad hände där undrar man...
Flygresan, kass mat, vattenpumpad kyckling och flottig pärstamp, (urk urk), ölen kostar 6 dollar. Dricker vatten hela flighten. Äter salladen och halva matlådan. Gaser och bubbel i magen 2 timmar senare. Ser nya Harry Potter och somnar någon timme.
Framme i New York, 20 min försenade. Jag sitter långt bak i planet, tar lång tid att komma av därför att folk krånglar med handbaggage. Kommer upp till Immigration. Bedömmer att kön är ca 45 minuter. Kommer fram till luckan på 30 min. Visar mitt pass, visum och Letter of Guarantee. Officeraren ser att jag är sjöman. Då tillkallar han en kollega som tar med mig in i ett bakomliggande rum. Där sitter ca 8-10 pers och väntar. Jag får inga förklaringar varför jag är i detta rum. Blir ombedd att sitta och vänta på min tur. Tappar 35 minuter. Får tillbaka pass och papper utan förklaringar. Har nu 45 min till nästa flight. Rusar ner till baggagebanden och hittar väskan, förtsätter till tullen. Då visar det sig att Immigration inte har stämplat min tulldeklarartion. Måste gå till en tullare som börjar ställa frågor igen. Kan fortsätta till "baggage recheck" och lämna in väskan. Rusar vidare till ett tåg som ska ta mig till Treminal A. Väntar ca 10 min på Tåget som skall gå varje 4:e minut. Kommer fram till Terminal A. Ny säkerhetskontroll med massor av folk, 15 min till avgång Charleston. Upp med allt, av med allt, skor, bälte, dator. Folk framför får inte av sig skorna. 10 min till avgång och svetten rinner. Hinner passera säkerhetskontrollen, packar ihop vaskan och får på mig skorna. Springer med livrem i ena handen och väska i den andra mot Gaten. Kommer precis med på flyget till Charleston. Köper en öl för 6 dollar, får halsbränna som övergår i huvudvärk. Tack Gud.

Jannes Bil och Buss.

Bussen hemma på gården. Flyttade den från garageuppfarten till parkeringen ovanför huset i dag på förmiddagen. Hela uppfarten och "lillvägen" var som en glans-is. Satte på snökedjorna och backade ut. (en brottningsmatch) Behövde bara nudda bromsen så låste framhjulen och hela framvagnen gled i sidled ner mot snökanten. Bara att sitta och hålla i ratten... Trodde att det skulle gå åt helskotta med hela projektet. Såg framför mig bussen halvvägs ner i snövallen, omöjlig att få upp. Men det gick bra. Kunde backa upp som vanligt och vrida ner "häcken" mot uthuset. Nu är den på plats.

Tvärnit

Planerade att ta ut Husbussen i dag, batteri och snökedjor klappat och klart. Synd bara att det var 1.5 dm snö i morse. Så det vara bara att sätta sig på traktorn och börja ploga. Kunde i alla fall åka bort till garaget och montera batteriet och provmontera snökedjorna. Allt satt bra. Synd att vädret satt stopp för projktet.

Min granne Kjell, stod nere vid sin postlåda och skulle in till byn för att skaffa medicin. Jag bromsade in och gav honom lift på väg in till garaget. Kjell hängde med och fick bära verktygslådan och snacka lite med gubbarna i garaget (mest om ved och att sotaren varit hem...) När jag och Kjell kom in i garaget hade gubbarna försökt koppla en bogservajer i häcken på bussen. Jag undrade varför. Dom ville då bogsera ut den så att jag skulle kunna starta upp utomhus. Annars kunde dom inte vara i lokalen, dieselröken hade antagligen dödat dom.

Bilden, ploga på som vanligt...

Gamla Bettan Ryter-igång..

Varit in på Vinterförvaringen och provstartat "Gamla Bettan"nu på förmiddagen. Allt såg bra ut. Lade på batteripolerna, gaspedalen i botten, fingret på starten och "nöta-på"... Den gick igång nästan på en gång. Men, rökmolnet inne i hallen måste vara rekord. En tjock blå-vit, kall, dieselrök fullständigt förmörkade hela hallen. Två grabbar som jobbade med något avloppsrör i ena sidan av byggnaden fick packa ihop och sluta jobba. Men så är det, "Gamla Bettan" vill gärna märkas och göra sig påmind efter vinterdvalan.

Miljöinsatts.... gone bad.....

Förra helgen tänkte jag att jag skulle göra en insats för den loka miljön här på Norra Nyhamn. Det är ju så att hundbajset pryder plogkanterna efter genomfartsvägen i allt större omfattning så här års. Jag tänkte att jag skulle göra något åt saken och snygga upp lite. Tog en pyts, en spade och tryckte ner en plastsäck i pytsen, sedan gick jag ut på saneringsuppdrag. Det tog inte lång stund förrän säcken var fylld upp till kanten på pytsen. Hundarna har verkligen "gräddat" vägkanterna i vinter. Sedan kom frågeställningen, vad göra med säcken? I brist på annat lät jag den stå uppe vid släpvagnarna några dagar för att "moppa" sig lite. Men, så i förrgår fick jag en idélösning. Jag tog helt enkelt och lastade pytsen med hundskiten på traktorn och körde till skogs. Nu var det ju så att snön ligger djup i skogen.... mycket djup, djupare än vad jag tänkt mig. Jag hade spaden med mig och började gräva ett hål. Tanken var att tömma säcken där. Men, en plastsäck med hundbajs beter sig inte alltid som beräknat. När jag skulle tömma ut, hade jag glömt att säcken var ihopknuten i toppen. Alltså, vända säcken igen, lossa knopen, tömma igen. Då rinner hundbajset ut och fastnar i plasthandtagen som då hänger ivägen. Jag kan alltså inte ta in säcken igen eftersom bajset inte släpper från plasthandtagen som liksom bildat små hängande fickor där bajset samlas. Plötsligt hör jag en bil komma, jag pulsar bort mot traktorn och böjer mig ner vid sidan av motorn och låtsas undersöka ett "fel".... Bilen kör förbi och fortsätter. Jag fortsätter också och känner mig mer och mer som Tony Soprano, som begraver ett lik i snön... Jag inser att jag inte har möjlighet att ta tillbaka säcken utan att bli kontaminerad av hundbajset och tvingas gräva en till grop i snön, pressar ner säcken och täcker över... Konstaterar att det är jävligt misstänkt och amatörmässigt utfört, ja... rent av dåligt gjort. Jag beslutar att avbryta och åka hem ändå, kanske man kan justera om några dagar. Åker hem och parkerar, återställer redskapen. Några timmar senare kommer Gunilla hem, min kära sambo som alltid ser när jag har något bekymmer. Vi åker och handlar på iCA i Kvissle. Jag berättar om eftermiddagens händelser utmed Boansvägen. Gunilla tror att jag skämtar, jag tar om berättelsen igen och försäkrar att den är sann. Jag tror inte att jag blev utskälld, men Gunilla blev jävligt förvånad och irriterad. Hon förklarade att jag var tvungen att fixa plastsäcken och ta hem den till soptunnan om jag inte tänkt göra något annat. Väl hemma igen med matkasse, hund och irriterad sambo, var det bara att hoppa in i traktorn igen och återvända till brottsplatsen. Denna gång hade jag med extra plastsäckar, jag kunde då ta upp den tömda säcken och göra ett avslut på den, lägga den i en större pyts som jag surrat på bakpå plogen och köra hem igen. Kommer hem och kan lägga ner den i soptunnan. Hundbajset då, ja... det är ju trots allt nedbrytbart även om det är jävulskt kladdigt.

Vad kan man då lära sig, krånlga inte till saker i onödan.

Skiten slår in i fläkten

Bilprovningen i går, åker dit glad i hågen. Bilen nyservad, inte ett problem på horisonten. Kör in i testhallen, skämtar lite självsäkert med inspektören, går och tar en mugg med kaffe. Går ut i hallen för att titta på bilen. Då hör man inspektören under bilen... "-men oj-oj-oj....det här går ju inte....!!!" Han pekar på höger spiralfjäder fram. Fjädern är av, inspektionen avbryts av säkerhetsskäl. Fler inspektörer tillkallas och alla "ojar" sig och är oroliga för sin säkerhet.... Inspektören kör två varv runt anläggningen och jag åker med, sedan ställer han ifrån sig bilen på en parkeringsplats, vi går in och betalar och skriver ut protokoll. Sedan följer inspektören med ut till bilen igen och klistar fast en lapp på insidan av vindrutan med texten "körförbud". Jag undrar vad han håller på med. Han säger "Du får inte köra bilen eller ens bogsera den, om vi ser dig köra iväg så anmäler vi dig." Jag säger "Är du inte riktigt klok!" Inspektören går utan att svara. Jag sätter mig i bilen och kör därifrån. Lämnar in bilen på "Malte Månson Bil" ca 1 km därifrån. Nu är man utan bil igen, antagligen för resten av ledigheten.

Bilprovningen

I morgon är det dags igen.... Förra året slutade med ett rejält hål i kassan. Men det finns säkert helt nya inspektionsrutiner och nya regler som måste provas... Skulle inte förvåna mig om man får en 2:a på Förarsätet, eller 2:a på kupébelysningen eller något annat som tar Malte Månson ca 2 veckor att fixa för sisådär 30-lök...

Syd om Ile de S:t Paul

Inte ofta man befinner sig syd om denna lilla holme (Ile de S:t Paul) i södra Indiska Ocenen.

En liten Goding

En Liten Goding på kajen i Port Kembla!

Genusproblem i Östersund

Bilen klar på verkstan igår. Åkte dit och betalade kl 15.30, men kunde då inte hämta hem den pga av att jag hade Gunillas bil. Efter att hämtat Gunilla i stan kl 17.30 åkte vi till verkstan för att hämta min bil. Då gick inte den igång. Omöjligt att starta i minus 20 grader. Inga startkablar med som vanligt, fick åka hem efter startkablar, åka tillbaka och prova igen. Bilen vägrade igen. Åker hem efter verktyger och lämnar Gunilla och Selma hemma. Åker tillbaka till verkstan och monterar ur batteriet och tar med det hem. Kommer hem och påbörjar laddning. Gick upp kl 06.15 i morse och åkte till verkstan med nyladdat batteri. Monterar batteriet. Provstartar, bilen går inte igång. Temperatur minus 22 och bilen utkyld. Peronalen på verkstan kommer till jobbet, jag väntar på dom.... Får hjälp med startutrustning, provar på startpoler i motor, sedan direkt på batteri, bilen går inte igång. Får då möjlighet att sätta in motorvärmaren från verkstan. Åker hem och väntar. Skitless.

I den djupa snårskogen här på Norra Nyhamn, kan man ibland få se de mest märkliga saker. Vem är det tex som skottar snö i skogen och bär omkring på matkassar... ? Det här är något som måste kollas upp. Som alla naturfotografer vet, gäller det att noga maskera sig och och ligga lågt för att nå resultat. Tillfället är allt.

När jag i dag hörde ett skrapande bakom husknuten, förstod jag att något var på gång. Upp med kameran och dokumentationen kunde börja. Ibland det täta och vildvuxna grenverket kunde en gestalt urskiljas. Nu utan matkassen. Uppenbarligen har något grävts ner i backen. Ytterligare några sekunder senare, kan man urskilja personen i fråga, spänningen är på topp. Men det visade sig att det var Gunilla som utfordrar sina Rådjur.

Svagt Kaffe

Gunilla tycker att jag gör alldeles för starkt kaffe. Därför har jag köpt Gevalia "Intensivo", för extra mycket tryck i tarmen.